Septemberkväll genom kameralinsen

I helgen hade vi troligtvis årets sista övernattning i stugan (bloggade ju kort via mobilen bara) vilket jag verkligen behövde då senaste veckan varit väldigt tuff, så att vara där med min familj blev en nödvändig paus för min mosade hjärna. Det är sällan solnedgången sviker där ute, men jäklar vad vacker den var denna kväll! Omöjligt att fånga på bild, den behövde ses med egna ögon.



Stiliga män som fick sköta grillen medan jag terroriserade dem med kameran (notera himlen bakom, det syns verkligen hur mycket den ändrades hela tiden, underbart!)


Grillat♥♥♥ Okej det är två små quornfiléer som var mina som knappt syns men dom var svingoda så det så


Jag älskar att himlen har olika färger och de blå "strålarna", så vackert!

Den sista bilden, på Maj-Lis (min bonusfarmor) som löser korsord insvept i en fleecefilt och med bara en liten lampa -den gillar jag verkligen av någon anledning, det är verkligen familjemys i stugan för mig ♥


[Side note]Jag tycker verkligen inte att det finns någonting viktigare än att spendera tid med sin familj, det har jag alltid tyckt. Min familj är min drivkraft, det jag kämpar för i de tuffa perioderna, min trygga punkt i livet. Jag har förlorat väldigt många släktingar, speciellt när jag var yngre, och jag tror det gav mig ett annat perspektiv redan som barn. Många känner ju att de inte har tid att umgås med sin familj, eller att de inte orkar, men det är så otroligt viktigt att passa på att träffas/prata medan man har chansen. En dag förlorar vi alla någon, och det är värre att ångra än att minnas, det lovar jag er. Sedan jag flyttade hemifrån har jag och mamma fått ännu bättre kontakt än när vi bodde under samma tak ärligt talat, vi pratar i telefon varje dag och även om vi inte åker och fikar varje vecka så brukar vi alltid t.ex. handla tillsammans -det är något som vi båda måste få gjort, och då får vi en chans att umgås under tiden. Det finns alltid lite tid att ägna åt familjen, vare sig det är 5 minuter eller 5 dagar. Utan min familj hade jag varit död, men de hjälper mig alltid, varenda en utav mina familjer (ja, jag är lyckligt lottad och har både flera egna och självvalda familjer). Ta vara på varandra medan ni faktiskt kan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0