Vad tittar jag på? (Gråter alltid av #3)

Youtube är ju minst sagt populärt nu (och har varit ett tag men jag har inte nördat det för mer än disney-låtar, typ), så jag tänkte dela med mig utav 3 kanaler jag gillar. Here it goes:




 

Liza Koshy är definitivt den roligaste youtubern jag vet, passar perfekt min halvtaskiga superhumor.



 

En av de väldigt få svenska youtubers jag tittar på, tycker hon mosar fördomarna vissa har om att snygga tjejer skulle vara uptight haha, fullkomligt störtskön!



 

Jag har inte sett 1 enda video av dom utan att gråta, helt ärligt. Djur är min absolut största "weak spot", att se ett djur må dåligt gör fysiskt ont i hela kroppen, och att se samma djur bli frisk och må bra fyller mig med så mycket värme och glädje att jag fulgråter.


Har ni några favorit-youtubers? Dela gärna med er av tips!

Bä, bä svarta lamm


Någa bilder från goset med får och lamm för några veckor sedan ♥ Helt glömt bort dessa bilder så kommer fler efterhand, dom är ju så mysiga!


Idag är jag såhääär trött, hade jäkligt svårt att sova inatt och blev väckt före klockan 8 av muppen jag har till sambo. Igår var en himla bra dag däremot! Först lite marknad med Lizzie och Elin, sedan umgicks jag och bestbud, alltid skratt tills magen krampar med den där. Och bäst av allt; Vi bokade biljetter till Paramore i juli!!! Efter det var vi smått galna, studsade runt och sjöng till vårat älskade Paramore haha. Shit vad jag längtar nu!!

"Du ser ju ut att må jättebra"

En sak som väldigt många tror om psykisk ohälsa, särskilt depression och ångest, är att det ska synas tydligt. Helst ska man ha en post-it lapp i pannan eller en t-shirt med texten "Jag mår inte bra", om man inte vill ha det så måste man gråta varenda vaken sekund eller gång på gång upprepa att man mår dåligt likt en skiva som hakat upp sig. Om man inte gör någon utav dessa saker måste man lyssna på kommentarer om att gud vad skönt att man är lycklig igen. Gärna ska dom se en några dagar senare när man inte orkar hålla skenet uppe och då får man den obligatoriska kommentaren "men du mådde ju så bra häromdagen".

Gjorde jag verkligen det?

Låt oss klara ut detta här och nu; Jag kan gå 10 månader i sträck och vara fast i ett depressivt skov, då menar jag inte att jag gråter ibland när jag kollar på Disney och är lite trött, utan då menar jag att jag är deprimerad. Jag har inga krafter, drar mig undan från allt och alla, har svårt att gå ur sängen, glömmer att äta, får skeva sömnvanor (som att sova hela tiden eller bara sova några timmar vartannat dygn t.ex.), har ont konstant både psykiskt och fysiskt, darrar i händerna/armarna nästintill hela tiden p.g.a stress, får kraftiga panikångestattacker då jag får minnesluckor och/eller svimmar, växlar mellan att vara hysterisk utav gråt och att vara totalt apatisk, känner mig alltid ensam, blir extremt känslig (kan gråta för att någon tittar på mig och jag känner mig ful). Med andra ord så mår jag jävligt kasst.

MEN

Detta betyder inte att jag aldrig har bra dagar, för även i mina absolut kämpigaste perioder kommer det någon dag då och då, när livet känns helt okej. En dag då jag får energi nog att kliva upp ur sängen och faktiskt göra någonting, en dag då jag städar hela lägenheten samtidigt som jag dansar till min favoritmusik, en dag då jag vill hitta på saker och hör av mig till vänner och familj, en dag då jag kan gå till affären ensam utan problem eller ta bussen till stan. En dag då jag är som vem som helst.

"Det är väl det som är det farligaste med psykisk ohälsa; Du kan inte ta ett blodprov eller röntgen för att se om någon mår psykisk dåligt, inga tester kan egentligen visa hur någon känner sig inuti"

Men jag är bra på att dölja när jag mår dåligt, och kan många gånger se ut som att jag har en jättebra dag, fast jag egentligen har bitit sönder min tunga för att inte skrika av all smärtsam ångest. Det är nästintill omöjligt för andra runtom att se skillnaden på när jag bygger upp en glad fasad, och när jag faktiskt är glad på riktigt. Det är väl det som är det farligaste med psykisk ohälsa; Du kan inte ta ett blodprov eller röntgen för att se om någon mår psykisk dåligt, inga tester kan egentligen visa hur någon känner sig inuti. Någon kan verka som den gladaste människan på jorden, bara för att gå hem och ägna natten åt att skrika in i en kudde för att kämpa mot sina självmordstankar.

"Se mig bara som jag är för stunden"

Jag förväntar mig aldrig att någon ska se skillnaden på falskt och äkta leende, efter att ha levt cirka 16 utav mina snart 22 år med att lära mig dölja det så kan jag inte klandra någon för att inte se skillnad, det vore ju bara dumt. Så jag skriver inte detta för att på något sätt hacka på de som inte ser, jag vill bara få er alla att förstå att utsidan inte alltid speglar insidan, och att någon som är fast i långvarig depression kan ha bra dagar utan att depressionen faktiskt är över. Jag kan må riktigt bra i 5 timmar, och den 6:e timmen ligga hyperventilerande och skaka. Så om ni träffar mig en dag när jag är glad, och sedan träffar mig nästa dag och jag mår kasst -snälla påpeka inte att jag "var så himla glad häromdagen", för tro mig jag vet det. Och mitt i ångesten hatar jag mig själv för att jag inte kunde hålla fast vid glädjen, jag har så dåligt samvete över det att det gör fysiskt ont. Uppskatta gärna när jag är glad, men håll det inte över mitt huvud när jag mår dåligt igen. Se mig bara som jag är för stunden och ha förståelse för att jag kämpar varje sekund.


Ett konkret exempel; Dessa bilder tog jag häromdagen, jag hade gjort mig i ordning och tänkte ta några selfies då det var ett tag sedan jag tog någon. Jag ler och ser glad ut, eller hur? Ser ni att luggen hänger över ena ögat på alla tre bilderna? Vet ni varför? Därför att jag hade så jävla mycket ångest att det ögat var överfyllt utav tårar. Jag lyckades ta några bilder innan det andra ögat blev tårfyllt det med. Men tittar man på bilderna så ser jag glad ut, helt vanlig. Hade jag inte berättat nu att jag egentligen mådde skit när de togs så hade ni aldrig gissat det. Och så är det med psykisk ohälsa, man kan aldrig veta säkert hur någon mår.

 
 

Härlig start på dagen

Jag och Lizzie åkte ut för en skön långpromenad, stannade även några minuter för lite gott. Kunde inte fått en bättre start på dagen!


Några mobilbilder från promenad och två på mina gosar imorse


Onsdag

Idag har jag styrt med lite olika, på kvällen var det födelsedagsfika då fina Therese (svärmor) fyller år! Mysigt som alltid. Nu ska jag och Felix dra igång ett avsnitt Toppmäklarna och sedan sova. Natti!


För alla oss som är ensamma tillsammans

Fina blogg.se har listat 20 bloggare som delar med sig av sin sjukdomskamp, och jag har fått äran att vara en av de 20. Jag skriver ju, som ni vet, en del om min psykiska ohälsa, och jag älskar att blogg.se väljer att uppmärksamma detta. Förutom psykisk ohälsa finner vi i listan bland annat muskelsjukdomar, ätstörningar och bröstcancer, och allt är lika viktigt att prata om! Jag personligen har en förmåga att känna mig väldigt ensam, och att då kunna läsa historier av människor som går igenom liknande saker -det hjälper mig. Jag kan inte bota alla sjukdomar hur gärna jag än vill, men tillsammans kan vi bota ensamheten, och det är ett stort steg på vägen.

Listan kommer att publiceras på startsidan den 3 maj, men redan nu kan ni se den HÄR
Tack blogg.se, för att ni hjälper oss bota ensamheten! ♥





Vegetarisk matpaj (superenkel!)

 
 
 

"Uniqueness prohibited"

 

Outfits to die for from '87

Jag gick upp före kl 7 imorse, målade över en tavla jag var missnöjd med och målade sedan första lagret av det nya som ska bli där. I väntan på att det skulle torka la jag mig i soffan och satte igång Dirty Dancing. Förutom att det är den sexigaste filmen som någonsin gjorts (finns det någonting sexigare än dans? Och då menar jag inte stå på dyngrak på nattklubb och röra tuttarna upp och ner eller jucka på halvt skräckslagna brudar, utan riktig  d a n s ), så har Baby så jävla snygga outfits. Allt hon tar på sig ser ut som det direkt är taget ur en tidning, hur kan en människa se så jäkla perfekt ut i allting?? Penny har ju också galet snygga outfits, men Baby's är jag förälskad i.

 

En måndagsmorgon med näsan i kodmallar

Jäklar vad kallt det är idag?? Eller ute vet jag inte, men inne hos mig haha, sitter insvept i filt och fryser. Jag vaknade strax efter 7 imorse, men har inte ens ätit frukost ännu. Jag fastnade framför bloggen, ville prova att ha en "slideshow-header", så har försökt pilla ihop det. Det ville inte bli som jag ville, så efter flera timmar tröttnade jag och gjorde istället bara en ny header. Vad tycker ni om den? Jag ville ha med lite bilder istället för de vanliga simpla jag brukar göra, men ville samtidigt inte att den skulle vara jobbig att titta på. Tagit ett bra jäkla tag att välja hur jag vill ha den, vilka bilder jag ska använda och på vilka platser, vad för text och textfärg jag ska ha etc. Brukar bara ägna max 5 minuter på en header, men detta var mycket roligare haha!

Hursom så ska jag träffa Jennie idag, tror vi ska fota lite om det slutar vara så jäkla kallt. Men precis exakt nu ska jag publicera detta inlägg och sedan göra frukost för nu är jag hungrig. 

 

I FÖRSÖK ATT BLI FRISK

Varmt vatten med honung och ingefära, färska jordgubbar och c-vitamin -nog fan ska jag bli frisk

Konsten att knapra piller.

Detta är ett väldigt långt inlägg, har ni ej orken till att läsa så scrolla förbi.

Jag ska prata lite om att bli iproppad mediciner man ej borde, vikten av att stå på sig och lite allmänt om psykvården. Notera att detta är mina personliga erfarenheter och åsikter och att det jag upplevt ej stämmer för alla. Medicinering är jättebra när det fungerar då det räddar liv, och jag är oerhört tacksam att psykvården finns. 



"Men herregud man kan ju tro att du varit försökskanin"

Jag har alltid haft svårt att hitta mediciner som fungerar, ett fåtal har varit alldeles för svaga och då inte gjort någon som helst skillnad, men de flesta har jag blivit fysiskt sjuk utav, vissa allvarligare än andra. Listan över de mediciner jag provat är lång, tillräckligt lång för att min nuvarande läkare skulle rycka till första gången hon scrollade igenom den och sa "men herregud man kan ju tro att du varit försökskanin" -då kanske ni förstår hur känslig jag är för mediciner. Det ännu större problemet är väl att jag egentligen inte vill medicinera, men verkligen skulle behöva, speciellt i mina olika episoder.

Men en tidigare läkare jag hade var medicingalen, och då menar jag GALEN. Alla problem skulle lösas med piller efter piller (trots att jag är en s.k "beroendemänniska" och egentligen inte borde ta någonting som har risk för beroende, om det är akut ska det tas under strikta regler och i små doser med regelbundna återkoller). Hon lyssnade aldrig någonsin på vad jag sa, jag tror att under dom år jag gick hos henne fick jag aldrig säga en hel mening. Ett tag åt jag ett helt gäng mediciner samtidigt, vilket inte var speciellt bra för mig. Jag kände mig som en laglig knarkare.

Bildkälla: google.se

För några år sedan åt jag Concerta som är ett narkotikaklassat läkemedel och kan ges vid ADHD-diagnos. Jag hade haft problem med just Concerta tidigare (när jag var 15 år) och därför slutat, bl.a då den ökat ångest, rastlöshet och ilska, gav mig full mättnadskänsla vilket bidrog till ätstörningar, framkallat häftiga kräkningar och hjärtklappning med mer. Som ni förstår är detta inte en medicin jag borde äta, man behöver inte vara läkare för att förstå det. Men hon satte mig på 54mg på morgonen och 18mg till lunch. När jag berättade att jag fick abstinenssymtom som vid nikotinberoende och började må allt sämre valde hon att öka på med ytterliggare 18mg till lunch, istället för att ta bort medicinen. Kan tillägga att enligt FASS är den högsta rekommenderade dagliga dosen 54 mg. Jag vägrade självklart ta den mer.

Orörlig i flera timmar

Samtidigt som Concertan så åt jag även en medicin som heter Quetiapin, en medicin jag inte alls mådde bra utav. Jag skulle ta 200mg varje kväll, en stund innan jag skulle sova. Jag tyckte att det lät som en hög dos att börja med för mig som inte riktigt tål mediciner, så jag tog en fjärdedel. Tur var väl det. Jag blev väldigt dåsig tills det att jag somnade, och vaknade igen ca 15 timmar senare. Jag vaknade och var så jäkla kissnödig, ni vet så man bara vill rusa till toaletten, men jag kunde inte röra mig. Jag kunde inte ens lyfta mina händer. Självklart drabbades jag utav panik, jag ville ringa någon och be om hjälp, men telefonen låg på mitt nattduksbord och jag kunde inte ta den. Jag hade en klocka på mitt nattduksbord som visade att klockan var 12, vilket betydde att ingen skulle vara hemma på åtminstone 5 timmar. Så där låg jag, tills klockan var cirka 17:30 då min mamma äntligen kom hem; hon ropade och undrade varför jag ej svarat i telefonen alls, och jag bara skrek rakt ut. Hon kom springandes upp till mitt rum och fick hjälpa mig att ta mig till toaletten. Efter ett tag kunde jag röra mig igen, men varje millimeter kändes som att kroppsdel efter kroppsdel skulle explodera. Det tog 1-2 dagar innan smärtan försvann. Även detta tog jag upp med min läkare, som sa att jag måste fortsätta ta den och absolut måste ta 200mg.

"Får du extra betalt för varje tablettjävel du skriver ut?"

Där och då fick jag nog, så jävla jävla nog. Jag hade aldrig höjt rösten åt henne eller ens varit otrevlig, men nu blev jag totalt vansinnig. Jag skrek åt henne att hon var dum i huvudet, frågade om hennes uppdrag inom psykvården var att mörda sina patienter och vrålade "får du extra betalt för varje tablettjävel du skriver ut?". Det mötet slutade med att hon tyckte jag var instabil och borde läggas in, samt skrev ut ännu fler mediciner. Jag insåg att det var lönlöst, och bytte läkare samma dag.

Jag gick till denna läkare i flera år, trots att jag redan vid första mötet avskydde henne. Våran personkemi var mer en giftig gas och det var bara en tidsfråga innan det skulle explodera. Detta kände jag under den allra första timmen jag satt i ett rum med henne, ändå fortsatte jag gå till henne. Varför? Jag kände mig elak. Jag fick dåligt samvete och trodde att hon skulle bli ledsen om jag bytte läkare. Jag kände andra som gick till samma läkare och där det fungerade jättebra, så på något sätt fick jag för mig att jag var konstig. 

"Ingen kan säga åt mig att det jag känner är fel bara för att de ej skulle känt på samma sätt"

Men vad är det egentligen för konstigt att byta läkare när det ej fungerar? Om vi har en partner där personkemin inte stämmer så gör vi slut, har vi bekanta där det inte fungerar så umgås vi inte, men det ska behöva kännas jobbigt att vi vill att den som ska hjälpa oss ta livsviktiga beslut för 200:- per tillfälle ska fungera med oss? Varför ska jag betala 200:- för att någon ska göra mig osäker och arg, är det inte då bättre att jag går till någon som faktiskt hjälper mig?

Det är så oerhört viktigt att stå på sig, speciellt inom vården. Jag har många gånger känt att "ingen kommer ju ändå tro på mig" eller "dom kommer ju bara tycka att jag är helt störd", men ändå har jag inte backat. Ingen känner mig bättre än jag, så ingen kan säga åt mig att det jag känner är fel bara för att de ej skulle känt på samma sätt. Hade jag inte vägrat ta alla de mediciner jag fick utskrivna så skulle min kropp brakat ihop fullständigt, det kan jag lova er. Men när jag ringde min sköterska för att tala om att jag ville byta läkare (och berätta varför) sa hon "men hon är en jättebra läkare, en av de bästa vi har! Har du verkligen gett henne en ärlig chans?". Jag kände inte alls för att diskutera och argumentera kring något jag har fullkomlig rätt till, så jag sa bara "ändra min läkare eller så sätter jag aldrig foten hos er igen, så är det bara".

Jag har varit med om en del skit inom psykvården, saker som fått mig överväga att ge fan i att gå dit igen. Men jag går dit. Jag behöver hjälp och det vet jag, och jag vet även att för varje rötägg finns det någon som faktiskt vill hjälpa. Jag har haft en hel del psykologer genom livet, bra som dåliga, men jag försöker minnas de bra. De som fått mig inse viktiga saker, de som lyssnat och gett uppriktiga råd, de som kallat mig intelligent och sagt att jag faktiskt hjälpt dom förstå andra bättre. De som hjälpt mig att leva. Ja, det finns en jävla massa saker som skulle behöva förbättras inom psykvården, och ja det kryllar utav människor som inte överhuvudtaget borde arbeta i närheten utav levande varelser. Men det kryllar också utav personer som ägnar sina liv åt att rädda andras, och de får aldrig bli bortglömda. 

Slutsatser: 1) Stå alltid, alltid, a l l t i d  på dig  2) Ta inga mediciner du inte känner fungerar  3) Byt läkare/psykolog om du ej trivs  
4) Psykvården är viktig   5) Men du själv är ännu vikigare



 















Sabina Thörner - 180217


Har ju helt glömt bort massa bilder från i februari på min svinsnygga lillasyster, hur ens?? Här är ialllafall 2 stycken. Har även insett att jag har mängder utav andra bilder jag glömt dela med mig utav, t.ex. från New York i julas, så det kommer nog lite framöver.

Jag har sovit större delen utav dagen, men inte tusan hjälper det, känns som jag skulle kunna sova konstant i en vecka. Livet som sjuk är stressande, för ja jag blir väldigt stressad av att bara ligga i sängen/soffan, det händer för lite. Hursomhelst så blev det ju ingen fika för mig nu då, så jag ska göra mat lite snabbt och sedan krypa tillbaka ner under täcket.

Att starta dagen såhär är ju aldrig fel

Jag vaknade runt 7 imorse, men låg kvar i sängen ett par timmar, skönt att ligga och dra sig. Efter en stund gick jag upp och fixade i ordning lite god frukost till mig och Felix. Jag tycker verkligen det är mysigt att äta frukost tillsammans, och då helgerna är de enda dagarna som vi kan det, så vill jag göra lite mer än bara flingor eller en smörgås liksom. Så vi har ätit frukost och kollat Suits, supermys♥

Jag har gått och blivit sjuk, är genomförkyld och väldigt hängig. Igår hade jag feber upp och ner hela dagen vilket är jäkligt påfrestande, har hellre rejäl feber 2 dagar sen är det över liksom. Felix bror fyllde år igår, så vi ska dit och fika senare idag, måste försöka piggna till innan dess, vill ju inte smitta ner allihop.

Hoppas ni alla får en fin lördag♥

"Pink elephant in the room"


#HappiChallenge  //  46x38 cm

Jag har lagt denna och även den förra tavlan under kategorin "Psykisk Ohälsa" (och såklart "Similar to art"), detta därför att de är mitt sätt att hantera ångest och panik, men även därför att de representerar någonting särskilt för mig.

"Hör min tystnad" (den förra) är för mig att ha så mycket man vill och behöver säga högt, skrika ut så alla hör -men inte kan. När jag mår riktigt dåligt vill jag mer än allt bara få lätta på trycket och prata med någon, gråta ut i någons armar och låta allt som gör ont rinna ut med tårarna, men det är så jävla svårt. Miljarder saker som snurrar i huvudet, men väldigt, väldigt få som faktiskt kommer ut. Så ibland önskar jag att någon kunde höra de extrema skriken av att inte säga någonting alls.

"Pink elephant in the room" är för alla hundratals gånger jag känt hur folk tippat på tårna runtom mig, rädda att råka nämna någonting om att må dåligt. Alla vill fråga saker, prata om det -men ingen törs. Som man säger "ska vi bara undvika elefanten i rummet?" när det är ett obekvämt ämne alla vet om men låtsas inte riktigt finns. Ibland har jag känt att jag är det där ämnet och istället för att folk ska fråga mig det dom undrar, så har det blivit en obekväm stelhet.

Så, där har ni historierna bakom mina två senaste kreativa utlopp.

Bröst, tuttar och boobs

Häromdagen satt jag och Lizzie i ett av våra dagliga "deeptalks" när vi kom in på ett halvt uttjatat men alltid aktuellt ämne; Bröst. Vi diskuterade det länge och väl, och pratade om hur olika man behandlas beroende på sin bröststorlek. Det låter ju helt osannolikt, men så är det. Många tror att personer med större bröst blir behandlade bättre (fått höra det så jäkla många gånger), men jag skulle vilja påstå att det är helt tvärtom. Jag ska förklara.

Jag kom in i puberteten rätt tidigt i jämförelse till mina vänner, och med puberteten kommer ju ganska snart bröst. När jag var 10 år skämdes jag över att vara tvungen till att använda topp (man använde inte bh då, det var ju ännu mer skämmigt), de flesta andra behövde det inte även om många ändå använde det. När jag var 11 år fick jag köpa min första bh, en topp blev inte tillräckligt för att "keep the ladies in place" så att säga, så det var bara att välja mellan bouncyboobs eller bh. Redan då tog sig personer friheten att kommentera mina bröst, och jag började bli obekväm i tajta kläder. Kan ni förstå hur vidrigt det är att man som 11-åring ska behöva skämmas över något hälften av världens befolkning har?

"Alla ägde min kropp förutom jag"

På högstadiet blev det dock ett helvete. Jag mådde väldigt dåligt psykiskt och speciellt över min kropp, vilket resulterade i ätstörningar. Vet ni något konstigt? Oavsett hur mycket vikt jag tappade, oavsett hur mycket jag svälte mig själv -så fortsatte brösten bara växa. Dumma jävla skitbröst. När jag var 14-15 år hade jag 65E i bh-storlek, det fanns inte ens att köpa här i stan så jag fick ta bhar i 70-75E och sy in. Självklart kryllade min skola utav människor som ansåg det vara deras rätt att både kommentera (gärna skrika så alla hörde) mina bröst och det hände väldigt många gånger att personer tyckte det var okej att klämma på dom helt utan tillåtelse. Alla ägde min kropp förutom jag.

Under hela min högstadietid gick jag aldrig någonsin 1 endaste dag i skolan utan att folk skrek och viskade bakom min rygg, framförallt om min kropp. Jag gick 9 av 10 gånger runt i för stora mjukiskläder, ändå ropade folk sexuella saker åt mig, så att kläderna skulle ha någon betydelse är rent skitsnack. Jag minns en dag när jag var upprörd över min dåvarande pojkvän, jag sprang upp för trappan i skolan och ovanför på en bänk satt ett gäng killar. Dessa killar ropade alltid saker, och hade både tafsat och spridit falska rykten om mig. Jag hade på mig för stora mjukisbyxor uppvikta så anklarna syntes, ett par vita sneakers, och en stor luvtröja min mamma använde när hon var gravid. När jag går förbi killarna ställer sig en upp, tar fram en 20-lapp och kastar på mig samtidigt som han högt och tydligt säger "där har du din timlön gumman". Hans tuffa vänner skrattade. Jag trodde jag skulle kräkas. Jag tog tag i hans tröja och tryckte hårt in honom i skåpet så hans huvud dunkande till, gav honom ett knä mellan benen och sa "såna som du ska inte kunna föröka er". Gissa vem som fick sitta i möte hos rektorn den dagen för att få varningar om avstängning? Inte fan var det han iallafall.

"Jag var inte ens en person. Bara ett par bröst man stirrade på eller klämde till i korridoren"

Jag ville inte gärna visa hur ont alla kommentarer gjorde, så på min blogg försökte jag verka obrydd och rentav stolt över mina bröst. Jag tänkte att om jag stod på mig så skulle folk tröttna på att säga saker, jag försökte ta tillbaka min kropp, jag ville ju inte att de skulle ha makt över mig. Så blev det ju inte riktigt. Min blogg svämmade över utav sexuella kommentarer, fler och fler rykten spreds. Folk kom fram i skolan och konfronterade mig över alla de rykten om att jag skulle ha haft sex med en jäkla massa killar, när jag i själva verket då bara hade haft sex med en enda person. Men när jag försökte försvara mig och berätta sanningen så trodde dom flesta inte på mig. Jag var ju trots allt bara en dum, uppmärksamhetssökande bimbo i deras ögon, jag var inte ens en person. Bara ett par bröst man stirrade på eller klämde till i korridoren.

Oftast så sa jag faktiskt ingenting när folk viskade bakom min rygg eller skrek efter mig, jag stod upp för mig själv ganska bra annars men just när det gällde mig kropp så kände jag mig så jävla liten. Det var inte förrän jag träffade Felix som jag tog tillbaka makten. Alla andra killar var bara intresserade av min kropp, medan han ville känna mig på riktigt. Han kallade mig smart, rolig, intressant -istället för bara snygg, sexig, knullbar(ja, det är ett ord killar använde, så fruktansvärt äckligt). Det gav mig en självkänsla jag aldrig haft; Jag var inte något, jag var någon.


Vi måste sluta definera och kritisera varandra efter hur vi ser ut, sluta trycka i oss själva och varandra att någon är mer eller mindre värd på grund av ett utseende. Att passa i ett kroppsideal borde aldrig vara högre prioriterat än att vara en bra person. Aldrig någonsin.

Bildkälla: google.se

Har ni några åsikter om detta? Dela gärna med er!

SOMMARFRUKOST I KYLAN


Flingor med färska jordgubbar och mjölk -finns det någonting godare?

Jag ber om ursäkt för att ej ha bloggat så bra de senaste dagarna, i förrgår åkte jag ut till min syster och sov över där ute. Igår när jag kom tillbaka till stan hade jag först ett möte på Öppenvården, sedan fick jag direkt springa bort till sjukgymnasten för nästa inbokade tid. Mamma hämtade upp mig efteråt och vi tog en sväng till affären innan jag skyndade hem för att kasta i mig mat innan vi skulle på födelsedagsfika för Pelle som fyllde år. Somnade som en stock när vi kom hem igen haha, slutkörd.

Jag har varit förkyld fram och tillbaka i flera veckor nu, men idag när jag vaknade trodde jag skallen skulle explodera. Avskyr att vara förkyld, blä. Tror jag ska ställa mig och måla lite snart, det botar ju det mesta haha.

Kall onsdagmorgon

Efter knappt 2 timmars sömn pallrade jag mig upp för tandläkarbesök klockan 8. Nu sitter jag på stan och väntar på Lizzie, vi ska handla lite frukost ihop och sedan ta en liten sväng på stan. Jag är helt slut som ni förstår, känns som jag ska somna gående haha.


"Hör min tystnad"


#HappiChallenge  //  46x38 cm - Denna gjorde jag precis färdigt, gillar att den ser så slarvig ut (även fast det tog ett par timmar haha)


Idag har jag, förutom målat, umgåtts med mina kära systrar. Vi har haft mys hos mig. Nu har Natta åkt hem till skogen och Sabina är påväg tillbaka hit så ska vi fortsätta ha mys. Önskar er alla en fortsatt fin tisdag♥

Tack för 6 år



Min älskade rakkurva fyller 6 år idag, galet! För 6 år sedan idag satt jag alltså och försökte hitta på ett nytt bloggnamn, jag ville lämna "iizabelleduvet" bakom mig och börja om. Jag skrev sms till x antal människor för att få hjälp att komma på nya namnet, jag hade några idéer men ingenting jag direkt fastnade för. Min vän Jennie svarade; "Döp den till rak kurva, för det finns inga raka kurvor och ingen är som du!" och jag älskade det. Så där och då föddes min lilla blogg, som hängt med mig genom livet sedan dess. Bloggar är inte lika populärt som det var för några år sedan, men jag älskar det fortfarande, av de 7 anledningarna jag nämnde här och så många fler.

Så tack min kära lilla blogg, och ni fina människor som kikar in hos mig♥

// #HappiChallenge \\

Q/A - Diagnos?

Q: Har läst din blogg ett tag nu och undrar över din psykiska ohälsa om det är någon diagnos du har eller vad det är som gör att du mår så dåligt i perioder. Kram <3

A:
Hej! Ja, jag har flera diagnoser men anledningen till att det går i så kraftiga perioder är Bipolär Sjukdom. Jag har haft depressiva och maniska episoder hela mitt liv i stort sett, men de har blivit mer och mer kraftiga desto äldre jag blivit. Förr hade jag väldigt, väldigt korta maniska episoder och inte alls lika uppenbara, mer hypomaniska, det är först nu som de blivit så pass starka att jag själv och andra anser det allvarligt. Jag brukar även ha en "neutral" period mellan de olika episoderna, då jag är jag liksom. Jag har dock nu, för första gången, kommit in i en så kallad blandepisod, som innebär att jag har både och; just nu är jag deprimerad med kraftig ångest under dagarna och manisk på kvällar och nätter. Som ni kanske förstår då så har jag inte fått så mycket sömn de senaste veckorna. 
De olika episoderna pågår nästan alltid under längre tid för mig, vissa har ju bara några veckor, men mina depressiva episoder håller i månader i sträck, den förra 9 månader och denna än så länge sedan november förra året (6 månader). Min senaste maniska period varade i lite mer än 3 månader. Mitt största problem är väl att jag ej kan medicinera då jag inte tål någon medicin alls (tro mig, har provat fler än ni kan räkna till), så får kämpa "på egen hand" vilket många gånger är nästintill omöjligt.

Du kan läsa om Bipolär Sjukdom genom länkarna nedan:
1177.se
Hjärnfonden
Manodepressiv.se

















 


Bland penslar och färg

#HappiChallenge
(Har bytt namn på kategorin "Drawings" till "Similar to art", så ni vet haha)
Jag har ägnat hela dagen åt att kladda och lyssna på musik. Min lilla lerfigur ska målas och fixas när den torkat färdigt, borde vara torr imorgon då den är liten(knappt 10 cm hög). Tavlan är 46x38 så den är ganska stor, eller större än de jag brukar måla iallafall. Dock tycker jag alltid det saknas något när jag målar liknande denna (träd mot stjärnor, typ) så kommer säkert bli så att jag målar över hela alltet och börjar om haha, får se, vore ej första gången. 

Nu ska jag städa undan lite och sedan laga mat. 

Vad har ni gjort idag?

Kreativt utlopp

#HappiChallenge


PÅSKHELG


Ett gäng bilder från långfredagen

Förlåt att jag inte bloggat alls i helgen, har varit upptagen och när jag kommit hem igen har jag varit utslagen. I fredags åkte vi till Kvarsebo för de årliga kroppkakorna med pappas släkt, ser kanske inte aptitligt ut för andra haha -men jäklar vad gott det är! Det kom ju skapligt med snö också, vad hände där? När vi skulle åka hem låg det ju 10 cm, helt sjukt. I lördags var det påskbord och mys med Felix pappas släkt, massa god mat och skratt. Igår åkte vi till mamma för påskfirande och lite bingo med dom, så himla mysigt.

Så nu kanske ni förstår varför jag inte riktigt hunnit sätta mig vid datan, har somnat som en stock såfort jag kommit hem i stort sett.

Har ni haft en bra påskhelg?

En himla bra torsdag

Idag har jag umgåtts med underbara vänner och haft skoj! Supersaknade Tessan är hemma en sväng från England så vi körde lite fest nu ikväll, så himlahimla skoj när alla är samlade<3 Jag gick dock hem tidigt då jag ska upp före 7 imorgon (hoppas jag..haha) då papi hämtar upp oss runt halv 8 så åker vi på årliga släktmyset! Aja nu måste jag sova, Natti


Bilder från i somras på mig och min booblövah #HappiChallenge


Startsidan!

Minns ni att jag hamnade på blogg.se's startsida för lite mer än 1 månad sedan? För några dagar sedan hamnade jag även på deras instagramkonto, och nu på startsidan igen?! Tycker det är så himla roligt, blir jätteglad och det ger verkligen mer motivation till att blogga mer. 

#HappiChallenge 


Ett viktigt serietips

Jag har precis sett klart denna serie (13 avsnitt) och jag vill verkligen tipsa om den. Denna serie skildrar viktiga saker såsom självmord, sexuella övergrepp och våldtäkt, missbruk och flera former utav mobbning på precis rätt sätt; Nära, obehagligt och väldigt smärtsamt. Jag grät minst en gång per avsnitt, det var oerhört jobbigt att titta, skådespelarna och crewet bakom har gjort ett så otroligt bra jobb att man bokstavligen känner smärtan. Men trots att det är smärtsamt, så rekommenderar jag er alla att se den, därför att den är så viktig. Jag tror nästan allra mest för föräldrar, framförallt till tonåringar, då dom flesta inte förstår eller ser hur kämpigt det kan vara.

Det finns även "13 orsaker varför - Bortom skälen" att se på Netflix, där skådespelare, producenter och experter inom psykisk ohälsa diskuterar serien, specifika scener och de ämnen som tas upp. Även detta tycker jag är viktigt att se på.

 


 

Bland fårskallar och solsken


#HappiChallenge  //  Ett gäng bilder från fårmyset i söndags, fler bilder kommer senare♥



En promenad i solen


Bilder från skön promenad igår

Lockig lycka

#HappiChallenge  //  Tre mobilbilder som Anna tog när jag satt och myste med både lamm och får♥ (En massa bilder från kameran kommer senare!)

Vi åkte som sagt var ut och myste med fåren och de två små lammen hos Eva & Hans, då lammen ej varit flasklamm så berättade de att skruttarna inte var lika keliga som de blir annars. Till en början var de lite rädda och gömde sig bakom sin mamma, men efter en stund kom de fram och jäklar var vi fick mysa då! Jag och Anna satte oss i hagen och blev omringade av kelsjuka sötnosar som ville bli kliade och som tuttade på både fingrar och näsa haha. Dessutom var det underbart väder och innan vi åkte hem tog vi en mysig fika i solen. Sån här glädje har jag inte känt på många månader, snacka om att ladda batteriet♥

Myssöndag

Igår var en himla bra dag faktiskt; rejält benpass på gymmet, långpromenad med bestbud i solen, hem för dusch och lite vila sedan middag på Guldkant med älsklingen, Mathilda & Fabbe, och sedan avsluta kvällen med filmmys hos dom. Kom hem runt 12 inatt och somnade som stockar haha!

Nu ska jag göra mig i ordning lite snabbt, vid 11 ska jag ut och titta på lamm. Jag som älskar får kommer bli helt extas haha! Kameran åker såklart med, så bilder från både idag och promenaden igår får ni senare. Hoppas ni får en mysig söndag♥


#HappiChallenge  //  En random bild på mina prinsessor från höstas/somras någon gång, riktiga mysfisar dom där
 


Chili con quorn

Igårkväll åt vi chili sin carne, eller chili con quorn som jag hellre kallar det då det är roligare att säga haha. Det ser ju inte sådär väldigt aptitligt ut, men herregud så gott det är!


Idag har jag varit iväg till gymmet för ett benpass med Lizzie, och nu ska jag ta på mig skorna och springa ner då hon hämtar mig igen för en promenad i det härliga vädret! Önskar er alla en fin lördag♥

Hat föder endast hat // Stockholm♥

Igår hände någonting som för många är helt overkligt; Sverige blev utsatt för ett terrordåd. Egentligen var det bara en tidsfråga innan det hände här, varför skulle det hända överallt i världen förutom här? Men det gör det varken mindre hemskt eller sorgligt. Det är fruktansvärt när någon bestämmer sig för att ta oskyldiga människors liv i sina egna händer, det är alltid lika smärtsamt att se panikslagna människor i videor på nyheterna. Ingen ska någonsin behöva fly för sitt liv, oavsett vad de flyr ifrån, det ska inte behöva ske. Mitt hjärta blöder för de människor som mist sina liv, sina anhöriga och sin trygghet. 

Jag såg en livevideo på facebook sänd utav en tidning, och många kommentarer under den skrämde mig. Istället för kärlek, oro eller stöd, så svämmade det över utav hat. Återigen svämmade internet över utav främlingsfientlighet - "allt är invandrarnas och framförallt muslimernas fel". Det skrevs att man borde ta lagen i egna händer och "utrota alla som inte hör hemma här", att dom bara förstör och självklart den klassiska idiotkommentaren "alla muslimer är terrorister". Detta skrämmer mig minst lika mycket som terrordådet. Vem är ni att bestämma vilka som hör hemma här? Om du sitter med chipsfläckar på magen i soffan hela dagarna, medan en nyinflyttad är ute och jobbar arslet av sig -vem gör då egentligen mest för samhället? Hur kan det vara miljontals människors fel om några som (knappt) delar samma religion begår brott? Är du, svensk man, skyldig till en serie våldtäkter och mordförsök - Hagamannen och du delar ju etnicitet och kultur så då måste du ju vara det? Och är du, norsk man, en nazistisk terrorist -Anders Behring Breivik är det och han är ju också norsk? Om ni kan dra alla över en kam, så kan väl andra göra detsamma med er?

En sak måste alla människor förstå; Det kommer aldrig någonsin vara möjligt att stoppa hat genom att hata, hat föder hat. I denna värld finns det bara en enda sak som är starkare än hat och det är kärlek. Istället för att ägna era dagar hatandes på sociala medier - ge stöd, omtanke, hopp. De som begår dessa vidriga dåd är människor förpestade utav hat, och deras stora förhoppning är att starta en pandemi utav hat. Låt inte deras uppdrag lyckas. 

Ta hand om varandra. Bry er om varandra. Se varandra. Acceptera varandra. Ta främmande händer och känn gemenskap. Det är det enda sättet att övervinna hat.

 #HappiChallenge -vi behöver kärlek

Drömhem // Trappor

Jag tycker verkligen att trappor gör ett hem mer speciellt, man kan måla/dekorera dom så blir de en väldigt vacker del i hemmet. Helst skulle jag vilja ha en spiralformad trappa -men inte för smal eller lång, vill ju inte bli snurrig haha! Men titta på bilderna här, visst gör trapporna en stor skillnad?

Vad tycker ni om trappor, snyggt och bra eller mer jobbigt?

Vad skapar glädje?

#HappiChallenge



Vi har ingen diskmaskin, och jag avskyr verkligen att diska, inte bara det att det är jäkligt tråkigt utan jag får gåshud för jag avskyr det så mycket haha. Så att gå ut i köket och allt är diskat är bättre än choklad, jag blir överlycklig. Ibland ställer jag mig och diskar på kvällen när jag ändå är trött och sur, så blir jag glad på morgonen haha!


Inte nog med att frukost är dagens viktigaste mål, det är ju det godaste också! Jag älskar frukost, kan gå upp tidigt på helger och tillaga jättemycket gott, och sedan väcka Felix med en riktig brakfrukost. Fick jag välja 1 mål om dagen skulle det vara frukost, utan tvekan.
 
Finns det ens något bättre än djur?? Jag älskar att sitta och mysa med djur, vare sig det är katter, hundar eller får. Det är så lugnande och mysigt! Mina små katter är ju väääldigt gosiga, lilla Russin kommer springande och flyger upp i knät varje gång jag ska kissa haha (ibland klättrar hon upp och lägger sig över axeln också), medan Mollie kryper ner i byxorna. Dom kryper faktiskt ner i byxorna och ska gosa så ofta att vi har ett namn för det; "Kattbralla" haha!



Jag älskar att laga mat, följer nästan aldrig recept (kan ta inspiration dock!) utan laga mat är för mig ett lika kreativt utlopp som att måla eller fota. Och när jag lagar mat så vill jag ha peppande musik så jag kan sjunga för full hals medan jag vispar och hackar.



Vad mer behöver man egentligen säga? Jag älskar glass, allt utom vanilj och lakrits haha. Brukar göra egen snabb och nyttig sorbet (recept HÄR) eller ibland egna pinnglassar. Kan nästan äta ihjäl mig på glass haha!



Det får absolut inte övergå i tjafs, men det ska gärna vara kvicka svar och såklart en jäkla massa olika åsikter. Jag har alltid tyckt att det är himla roligt att få argumentera lite, lite hjärngympa som man tar med sig nya lärdomar ifrån. Att jag är ganska rapp i käften och sprängfylld med åsikter bidrar nog till min kärlek till argumentationer.



När jag tränat ben så vill jag få kämpa för att komma upp för trapporna hemma (bor på tredje våningen dessutom haha), annars har jag ju inte kört ordentligt. Jag har så otroligt mycket energi så behöver göra av med så mycket det bara går, annars tar det 1 timme sedan sitter jag där med myror i kroppen.
 



Man säger något roligt och ingen skrattar...sedan sjunker man genom jorden och blir en mullvad. Nej tack. Att omringa sig med människor som delar ens dåliga humor är det bästa man kan göra om man vill få magmuskler. Jag och mina systrar är extrema på detta, även om det ofta börjar med att jag skrattar och de skrattar åt mitt skratt, sedan sitter vi och skrikskrattar tills vi blir hesa.



De senaste dagarna när det kommit lite regn så har det verkligen luktat vår, har ni känt det någon gång? Regnet på våren luktar helt annorlunda från regn de övriga årstiderna, det luktar så himla gott och jag blir direkt på bra humör.


Detta har jag älskat att göra hela mitt liv haha, brukar dra ner alla persienner så inte grannarna ska se, sedan drar jag på musik och dansar runt som en galning här hemma. Jag dansar inte alls bra, men det struntar jag fullständigt i, det är så befriande och roligt!


Vad gör er riktigt glada?

FYRA SERIETIPS

#HappiChallenge

Jag har endast sett 5 avsnitt (finns dock endast 9 än så länge, säsong 2 kommer i sommar tror jag) men jag är fast! Det är en lagom komplicerad, mysig serie som är lätt att titta på. Att Jesse Metcalfe (John Tucker Must Die) är en av huvudrollerna och dessutom går runt en del i snickarkläder gör det ju kanske inte svårare att se på serien haha. Nej men en jäkligt bra serie so far!


Älskade, underbara Bones. Jag har sett 11 utav 12 säsonger (om någon vet var man kan se 12:e gratis så hör av er!!) och det är utan tvekan en utav de absolut bästa serier jag någonsin sett, om inte Den bästa. Serien har en ofta allvarlig ton men med en del humor, även om den ofta inte är lika uppenbar som annan. Att Brennan (Bones) dessutom har uppenbara drag utav Aspergers Syndrom och Booth är föredetta spelmissbrukare gör att jag älskar den ännu mer.


Reign är en smått komplicerad serie (men inte så att man har svårt att hänga med) som kretsar kring Mary av Skottland och det franska hovet. Det är en fantastisk serie fylld med allt man behöver för att förälska sig.

Rakt igenom underbar, fantastisk, magisk. Jag fullkomligen älskar Outlander, hela serien känns så himla välgjord och noggrann på något sätt, samtidigt som den bjuder på en hel del kaos. Den är många gånger ganska brutal, vissa scener har för mig nästan varit lite kämpigt att titta på (kanske är jag som är vek vad vet jag haha) men samtidigt något av det mest romantiska jag sett. Jamie's kärlek till Claire får nog oss alla att längta efter en egen kiltbärande skotte.



Har ni några favoritserier att tipsa om?

Så mycket kärlek ♥

 #HappiChallenge  //  Russin med sitt raka bakben och Mollie med sina ihopknytna baktassar -finns ingenting sötare än dessa två skruttfisar. Dom är ofta riktiga pain in the ass, men det finns ingenting i denna värld jag älskar så mycket. Crazy cat lady and damn proud of it!


Idag har jag hunnit med möten, träffa vänner och raggmunk hos Felix mormor & morfar, himla bra! Jag är rätt slut just nu, så ligger under en filt i soffhörnet och kollar Sveriges Mästerkock med min älskling. Myskväll♥


#HappiChallenge // 7 positiva saker med att blogga

Blogg.se har startat en grej kallat "Happichallenge" som går ut på att under tre veckor (5-26 april) skriva positiva inlägg minst 1 gång per dag, så jag tänkte hoppa på det därför att jag tycker vi behöver mer positivitet i världen (I know I do). Jag har bloggat på blogg.se sedan 2008, under olika bloggnamn, detta har jag haft sedan 2011 och även om jag fått utstå en del hat och skit (främst när jag var tonåring) så är det mycker mer positivt än negativt. Tycker därför att det kan vara passande att kicka igång det med detta:






Jag har somsagt bloggat ett bra dag, och anledningen till varför jag började var just för att kunna se tillbaka på alla minnen. Jag kan ibland sitta och kolla tillbaka på min gamla blogg (även om den är en aning cringey haha) och skratta, läsa mina gamla åsikter om saker, se bilder jag hade glömt existerade osv. Det är jätteroligt!




Jag ventilerar ju väldigt mycket här på bloggen, ibland finns det saker som man inte kan hålla inom sig men inte vill ringa någon och prata om -då är det väldigt skönt att bara kunna skriva av sig lite. Dessutom läser många utav mina närstående bloggen och om jag då t.ex. skrivit ett inlägg om att jag har en väldigt jobbig dag och ej orkar prata med någon, då ser dom det och förstår varför jag ej svarat i telefon eller så. Ibland behöver man prata utan att prata och då är bloggen perfekt.




Sedan jag började blogga har jag fått många hatkommentarer, men ärligt talat så har jag fått 99% mer kärlek. När jag mått dåligt har jag fått kommentarer/mejl fyllda med energi och kärlek, när jag varit trött på allt och velat lägga ner bloggen har läsare skrivit att min blogg verkligen behövs, jag har haft mejlkontakt med unga tjejer som inte vetat var de ska vända sig men läst bloggen och varit i behov av stöd och råd, jag har fått kommentarer/mejl där människor sagt att min blogg gör skillnad i deras liv och hjälper dom, jag har till och med varit med om personer som kommit fram i verkligheten och berättat att de älskar min blogg och hur mycket de uppskattar mig, att de ser mig som förebild osv. Jag har aldrig haft någon superfamous blogg, men ändå har jag blivit överöst med så mycket kärlek från underbara läsare. Det är så underbart!




Jag har inga många bloggar jag läser varje dag, faktiskt bara en haha, men jag älskar att klicka mig in på bloggar och bara inspireras. Jag kan gå in i blogg-grupper på facebook och bara klicka på en efter en för att läsa och se bilder. Bloggar är en perfekt plats för inspiration! Jag brukar dessutom lämna en liten kommentar om jag ser något jag verkligen gillar, att visa uppskattning är viktigt.




Jag älskar ju att skriva, om allt som dyker upp i mitt snurriga huvud. Mycket om psykisk ohälsa och försök att skapa förståelse kring det, men även om allt annat som finns här i världen. Jag älskar att uttrycka mina tankar och känslor i text, lägger ofta ner mycket tid när jag skriver något lite längre, och jag älskar när det får andra att reagera -vare sig de håller med eller ej. Så länge det skapat en tanke hos andra så tycker jag det har lyckats. (OBS ej provocera, jag är inte 14 år längre haha!)



Enda sedan jag var barn har jag varit väldigt kreativ och full av fantasi, och på samma sätt som fysisk energi behöver få utlopp så behöver psykisk energi det. Jag målar en hel del, fotar massvis och skriver dagligen -och jag älskar att dela dessa saker här på bloggen. Jag får ut så mycket av min kreativitet här och det hjälper faktiskt mitt mående mycket!



Det är ofta svårt att se att man själv utvecklas, åtminstone tycker jag det. Jag är ju en sådan person som har väldigt lätt att se det jag inte gör bra, men nästintill blind för det jag gör bra. Då är bloggen fantastisk. Jag kan gå tillbaka 3 år och få en glimt av hur jag var som person då, och på så sätt få en förståelse för min utveckling. Dessutom kan jag genom mina texter om min psykiska ohälsa få en större förståelse för mig själv och hur jag ska hantera saker.


Bonus: Mina två första "tanke-inlägg" på denna blogg (år 2011, jag var 15 skulle fylla 16)
 

Kan inte alla dagar vara såhär?


Vi tog med oss Mollie och fiskespöt och åkte ut till stugan en sväng i det härliga vädret (Russin fick vara hemma då hon ej gillar att följa med ut, ska försöka vänja henne). Mollie tyckte det var superroligt, hon var så nyfiken att hon trillade i vattnet, fast hon brydde sig knappt då hon fått syn på en liten fisk haha! Nu ska vi göra lite kvällsmat och kolla kök på IKEA.

Vad har ni gjort idag?

TISDAGSSOPPA


Gjorde en helt galet god soppa förut! Gjord på: potatis, quornfärs, morötter, vitlök, oregano, persilja, persiljerot, passerade tomater, grönsaksbuljong, purjolök, vatten och kryddor (paprikapulver, chilipulver, svart- & vitpeppar, havssalt).

Veckostart

Idag har dom spolat våra vattenledningar vilket betyder att vi inte fått använda något vatten alls, så jag har varit hos mami istället haha. Har precis kommit hem, så ska göra lite pannkakor för orkar inte laga någon jobbig mat. Sen ska jag köra en soppvecka, jag som förr avskytt soppa är helt frälst så ska prova en massa nytt gott tänker jag! Har ni något bra recept?


Mammas skruttar


asymmetrisk symmetri

//Alla posters kommer ifrån Desenio

Ägnat några timmar åt att göra tavelväggar i datan, otroligt roande faktiskt. Gjort betydligt fler än dessa men känns lite onödigt att ta med alla, även om jag definitivt kommer lägga upp fler framöver. Jag som har OCD from hell och inte ens kan äta glass om den inte är perfekt rund (ja, på riktigt) blir ovanligt lugn av det genomtänka kaoset i att alla tavlor inte sitter symmetriskt. Min favorit är #2 (tänk den i sovrummet?? Så lugnande) och den sista.


Föredrar ni enstaka tavlor, tavelväggar eller inga alls?

GRÖNT I KÖKET


Grönt är skönt, speciellt nu när våren kommer. Jag älskar verkligen färska kryddor, delvis därför att de doftar så gott men mest för att de förbättrar all mat. Dessa tre är mina favoriter, så himla goda och funkar dessutom till det mesta! Jag har använt avklippta grillspett och vanlig sytråd för att stödja upp lite, lätt att allt vill "säcka ihop" annars. Visst blir det fräscht med lite färska kryddor i köket?

Planteringslåda från Rusta  //  Vattenkanna(bakom) från IKEA  // Färska ekologiska kryddor från Willys

RSS 2.0