Jag har suttit och läst en del i denna blogg, hennes fästman sitter i fängelse och har gjort det ett tag. Två hela år ska dom vara ifrån varandra, men hon slutar inte kämpa ändå. Hon skriver om saknaden och den enorma kärleken till sin fästman, hur det är för henne att leva tillsammans med någon hon inte kan vara nära. Måste erkänna att tårarna kom när jag läste hennes inlägg, hon är en inspiration för oss alla. Det är sådana människor som får mig att tro på kärlek, att man kan klara vad som helst så länge man älskar varandra. Vilken otrolig styrka.

Efter att ha läst allt detta så vill jag bara ha Felix här, krama om honom och tala om för honom hur värdefull han är för mig, att jag aldrig vill vara utan honom. Mitt livs kärlek.