I'm getting stronger every day, look back and waves goodbye.
I haven't got time for tears, so goodbye to all of my previous years


2012-01-12 @ 23:44:27


Jag har tänkt på allt som hänt under mina snart 17 jordsnurr,
det där regnmolnet som tycktes förfölja varenda steg jag tog. Pappa lämnade familjen, mormor dog och vardagen var en kamp för min lilla familj. Min vackra, fantastiska mamma mådde värst av oss alla, hon fick kämpa som hårdast. Jag & min syster var så små, jag förstod knappt vad som hände. Sedan dog även morfar, som var en enorm glädje i våra liv. Det var då jag började förstå vad det innebar att inte må bra, med endast 9 år på nacken kvävde jag gråten i kudden för att inte oroa min älskade mamma. Sedan gick det bara utför, och en vecka innan julen 2006 berättade mamma att vi snart skulle tvingas avliva Sessan, katten som var med innan jag själv kom till. Den 5 januari 2007 fick hon stillsamt somna in och det var här min verkliga depression tog fart. Många saker snurrade i mitt 12 år gamla huvud och jag kände mig mer ensam än någonsin tidigare. Jag brukade slå huvud och händer i väggarna för att dämpa min inre smärta, men allteftersom smärtan grävde svarta hål inom mig så tog det verkliga självskadebetéendet fart. Jag försökte dölja min sår, men mina närmaste märkte snabbt. Jag började skolka och försvinna iväg från både skolan och hemmifrån, skolan kopplade in BUP i oro. Två år senare blev jag kär på riktigt för första gången, och även sårad. Fick även diagnosen ADHD. Ytterliggare ett år senare,2010, fann jag återigen kärleken och höll så hårt i den att fingrarna vitnade. Tyvärr så höll min kärlek inte fast i mig lika hårt, utan jag fick uppleva hur det kändes att bli trampad på ordentligt. Det var här mina verkliga självmords-tankar började, panikångesten blev den största delen av mig och jag kunde inte längre minnas hur glädje verkligen kändes. Socialen kopplades in och jag fick ha en jävla massa möten hit och dit. Jag fick åka till behandlingshem, men var hemma igen efter bara en vecka tack vare gott uppförande och att jag varit så lugn. Väl hemma igen blev det likadant som innan och sista gången det verkligen svartnade för ögonen gick jag ut i iskallt vatten, vaknade till när huvudet var under. Gjorde slut med min dåvarande pojkvän, men blev sårad av flera stycken därefter. Killar som erkände att dom utnyttjat mig, att dom ville ha mig för utseendet. Oftast var det brösten eller rumpan dom ville åt, inte mig. Lagom roligt att inte duga som person. "Vänner" har svikit för många gånger för att orka räknas. Jag tvingades göra något jag alltid har hatat och varit helt emot -abort.

Men allt detta har haft en mening, precis allting. För utan allt dåligt, tror jag aldrig att jag skulle kunna uppskatta allting bra som jag har nu. Jag tror att jag träffat idiot-killar, för annars skulle jag inte kunna se hur fantastisk Felix var/är. Jag tror att jag blivit sviken av vänner, för att jag ska kunna se vilka otroliga vänner jag har nu. Och jag har förlorat närstående, för att hålla hårt i dom underbara människor jag har kvar. Jag tror att jag tvingades bli gravid och ta bort det, för att inse att jag vill faktiskt ha ett eget barn någon gång (har alltid bara velat adoptera). Jag vill alltid se en mening i allting, jag tror inte på slumpen utan jag tror att allt har en särskild mening. Jag är så trött på att må dåligt jämt, tänker rycka upp mig nu. Klart man kan ha dåliga dagar, och jag vet att jag kommer hamna i perioder igen. Fick nyligen diagnosen Bipolär Syndrom (hette tidigare Manodepressiv) men det är väl inte hela världen? Jag är glad över att jag fått reda på vad mycket beror på och en chans att ta bort det värsta.

Behövde bara få alla tankar ur huvudet, nobelpris till den som orkar läsa allting. Men ta vara på allt bra ni har, leta inte efter dåliga saker för då kommer dom definitivt bli tusentals. Se allt bra istället och ta det inte för givet!



Tre av mina bästaste bästa vänner, dom är som familj för mig. Utan er skulle jag inte vara kvar här idag, ni är värda allt!






Kommentarer
Postat av: annie

du ska veta hur stark du är, som har gått i genom allt det här och står starkare. det är ofta som ditt namn faller på tungan och jag pratar om hur stark du är. för det är du verkligen. och då menar jag inte att du inte visar något, utan hur du har kämpat. och när jag pratar om dig, så förstår jag hur mkt jag saknar allt vi gjorde.

jag älskar dig izabelle linnea thörner, saknar dig så det är grova hål i mig, önskar bara vi kan ses oftare. du jag & jennie, som vi alltid gjorde förr.

2012-01-13 @ 16:29:34
URL: http://anniengstrom.blogg.se/
Postat av: adam

du vet bella att jag inte hade varit kvar om du inte fanns i mitt liv, du vet dom gånger jag ringde dig för att säga hejdå, jag ringde bara dig för jag viste att det bara var du som kunde hjälpa mig för det var alltid du som verkligen kunde hjälpa mig

du min kära syster var allt jag satt och tänkte på under dom mörkaste stunderna, det var min kropp som gjorde själv försvar för den viste att du med din otroliga styrka kunde gör mig starkare, och du räddade mig

ett antal gånger har du gjort det och jag kommer ALDRIG kunna känna att jag har tackat dig tillräckligt för allt du har gjort för mig

du har inte bara räddat mig från döden utan räddat mig från livet, du har hjälpt mig få de liv jag bara kunnat drömma om

utan dig hade jag aldrig träffat Annie, och utan dig&jennie hade troligen inte Annie börjat gilla mig

du har gett mig allt för mycket bella

en vän, en BÄSTA vän, en syster, en till familjemedlem livet ut

jag älskar dig bella thörner, mig kommer du ALDRIG förlora, vänner i det här&nästa livet ut jag svär på Gud, jag kommer alltid att finnas för dig även för det minsta lilla, jag kommer om du behöver mig syster<3

2012-01-15 @ 22:29:06



NAMN:
Kom ihåg mig?

E-MAIL: (publiceras ej)


URL:


DIN KOMMENTAR:






























Trackback