Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.Skitdag.
Hade en skitdröm inatt, och mina drömmar påverkar mina dagar något sjukt. Drömmer jag något obehagligt så går jag runt med en obehaglig och rädd känsla hela dagen, drömmer jag något sorgligt så är jag ledsen hela dagen. Och drömmer jag något riktigt jobbigt så blir dagen ett rent helvete. Sitter och lyssnar på älskade Marshall, men det hjälper inte. Kommer ju sitta här och deppa ihop. Vill inte gå till skolan, orkar inte hämta ringen, vill inte träffa någon. Jag vill bara lägga mig under täcket och inte komma upp. Eller springa. Springa långt, springa iväg från allt jobbigt, springa som om livet stod på spel. Vill ha cigg, men det får jag inte, måste hålla mig ifrån cancerpinnarna. Men just nu vill jag hellre än något annat få dra lite gift ner i lungorna och känna hur alla nerver lugnas. FAN.