When my world is falling apart, when there's no light to break up the dark
That's when I, I, I look at you
When the waves are flooding the shore and I can't find my way home anymore
That's when I, I, I look at you

When I look at you I see forgiveness, I see the truth
You love me for who I am
Like the stars hold the moon
Right there where they belong, and I know I'm not alone


Jag är så trött på att läsa om bloggande tjejer och deras perfeekta liv med perfeeekta förhållanden. Bloggen är deras lilla låtsasvärld där dom skryter om hur bra allt är för dom. Deras egna lilla förnekelse textad, svart på vitt. Det är så otroligt irriterande att läsa deras texter om hur mycket dom älskar sina pojk/flickvänner medan man vet hur det egentligen ligger till. Visst om man inte skriver ut allting, jag ser absolut ingen mening i att berätta för sina läsare vad bråken handlar om eller detaljerat beskriva varför man är ledsen just idag. Men att låta lättpåverkade tjejer läsa om hur perfekt andra har det, hur precis superperfekt dom har det, det måste ju få dom att känna att dom inte har det lika bra. Fast egentligen kanske det är bloggarna som mår värst. Det är många som verkar ha uppfattat mitt&Felix förhållande som perfekt, men jag lovar er att vissa stunder är det långt ifrån perfekt. Och det är såklart inget jag är stolt över, men ingenting jag tänker skämmas över heller. Min blogg är min ventil, precis som mina närmaste. Jag får ur mig saker som är jobbiga och kan se det bättre på så sätt. Jag älskar Felix och vårat förhållande är väl inte bättre eller sämre än någon annans, vi har våra stunder då vi båda två vill nästintill strypa den andra. Vi har våra stunder då vi skriker och stunder då vi gråter. Men dom stunderna som kommer stanna i mitt minne hela livet är alla dom underbara stunder då vi bara myser. Småsaker är något jag uppskattar, saker som inte kostar tusentals kronor. Ett mysigt bad med tända ljus och prat, frukost på sängen, ligga och kolla på en mysig film eller bara ligga och kolla in i varandras ögon och höra honom säga "Jag älskar verkligen dig, du gör mig lycklig". Såna saker kommer jag bära med mig hela livet kan jag lova, för såna saker är helt underbara! Jag behöver ingen spontan resa till Paris eller middag på finaste resturangen, jag behöver bara få känna mig speciell då och då. Och han är riktigt duktig på att få mig att känna så, vi kan gå på stan bland hundra andra tjejer, men jag känner mig verkligen som en på miljonen. För han tittar på mig på ett sätt som jag inte ens kan beskriva, jag blir varm och pirrig i hela kroppen. Men somsagt så bråkar vi, ganska ofta faktiskt. Och det tar ju som fasen, man blir ledsen, man säger dumma saker som man sen ångrar så himla mycket. När jag är arg och ledsen säger jag allt elakt som kommer upp, jag kan säga att jag hatar han, fast jag egentligen älskar honom något galet mycket!

För er som inte orkar läsa allt så kommer poängen här; Det spelar ingen roll hur andra ser på ditt förhållande, för det är du som är mitt i det. Det är fullt normalt att bråka och ibland känna att man inte orkar, det händer alla. Men så länge ni har kul tillsammans och mår bra med varandra så är ingen "perfekt" bloggares förhållande bättre än ditt eget.