Är det tvunget att man ska kunna svaren på alla frågor, ha tid med alla alltid, vara färdig först med alla prov? Måste man alltid stå stark när ett skyfall av skit faller på en, måste man vara den alla vill titta på och beundra? Nej, att alltid vara bäst är omöjligt. Man kan vara bättre och sämre på saker, men aldrig bäst på allt.
Så varför sätter vi egentligen alltid ribban högt när vi vet att vi inte kan hoppa över den? Är det för att vi allihopa är drömmare, vi vill kunna saker ingen annan kan, vi vill känna oss duktiga, vi vill vara starkast och smartast. Vi vill så gärna bli beundrade.
Så istället för att ta en sak i taget och lära oss lite om allt, tar vi oss istället an allting samtidigt och försöker kunna allting. Det funkar inte, det rasar.
Vi anklagar oss själva för att vara dåliga, vi ser ner på oss själva och tar för givet att andra ser oss på samma sätt.

Kanske har vi någon gång i livet fått höra att vi är dåliga på något, och även om vi inte minns när eller vem som sa det, så sitter det i som en gnagande smärta i bakhuvudet. Vi pressar oss själva tills vi inte orkar mer, bara för att aldrig mer behöva höra att vi är dåliga. Vi är rädda för att få den där blicken av någon, den där blicken som svetsas fast i en och river sönder oss. Blicken som säger att vi inte räcker till.

Jag var sån förut. Jag kämpade för att alltid få höra bra saker av lärarna på utvecklingssamtalen, jag kämpade för att hjälpa andra istället för mig själv. Jag ville så gärna visa mig stark att jag inte grät en droppe när min morfar dog, inte förän någon månad senare när jag inte orkade hålla inne längre. Jag kämpade för att hålla tillbaka mina känslor när jag egentligen ville skrika tills luften tog slut. Men efter ett tag insåg jag att jag aldrig kommer vara bäst på allt. Det är dags att vi allihopa inser att ingen i hela världen är bäst på allt, men alla är vi bra på något.

Jag sjunger falskt, skriver skitfult och har usel humor. Ändå sjunger jag för full hals, skriver ofta och mycket, fortsätter med dåliga skämt och skrattar högt. Jag bryr mig inte en skit om mode, ska jag gå utan kläder för det? Men det finns en sak jag är bäst på i hela världen, som ingen någonsin kan bli bättre på hur mycket dom än försöker. Jag är bäst på att vara just jag. Och jag vet inte med er, men det räcker mer än väl för mig.