Har varit mycket ute vid stugan och därav bloggat ganska dåligt. Eftersom våran stuga ligger precis vid vattnet så vi har både berg och brygga att doppa oss från, så blir det ju mycket badande. På och av med bikinin hela dagarna, upp och ner ur vattnet. Haft folk som kommit ut till stugan och vi har solat & badat. Eller så har jag varit ute vid lysingsbadet, Västerviks camping- & badplats för alla turister (och oss andra, såklart). Allt detta betyder två saker; jag älskar att bada, och mååånga människor har sett mig i bikini. Något som vanligtvis är en av få saker som kan göra mig väldigt osäker på mig själv, men i år har jag mått så bra att jag inte riktigt haft tid att tänka på om jag ser hyfsad ut i det lilla som täcker min kropp.

Det är klart att jag ibland ser någon vältränad brud med väääärsta superkroppen och känner hur armen av automatik lägger sig över magen, för just då känns det som jag väntar åttlingar och är i nionde månaden. Och vissa dagar vill jag bara dra tag i det där man ser i spegeln och slita bort det, tänker att varför i helvete kan jag inte också få vara en av alla dom med bra förbränning som kan äta vad som helst och fortfarande se ut som supermodeller?

Men oftast är jag ganska nöjd med mig själv, eller jag försöker vara det. Jag har inget självförtroende att skryta om och förväntar mig aldrig att komplimangerna ska hagla ner över mig. Men det här är jag, jag har aldrig speciellt vältränad utan alltid haft en hel del rumpa att skaka på dansgolvet. Ändå har jag träffat ett gäng killar i mitt liv, så jag antar att jag kanske inte behöver träna halvt ihjäl mig för att duga? Och om jag duger för andra, så varför ska jag inte kunna duga för mig själv, egentligen?

Jag tror på mig själv till hundra procent, det har tagit åratal av kämpande men nu vet jag att jag klarar vadsomhelst. Jag är stolt över den jag har och jag trivs med mig själv. Så jag borde väl, som tidningarna skriver, ha någon form av utstrålning?

Det är en tid av ångest för många tjejer, sommaren. Jag tror att dom flesta av er tjejer känner igen sig när jag säger att det är jobbigt att gå runt halvnaken på stranden, försöka sträcka på sig och se lite hyfsad ut, ha blickar på sig och samtidigt se ut att vara bekväm i sig själv. Men ni borde vara bekväma i er själva, för så länge ni känner att ni är helt okej så är ni det. Ni är mer än okej, ni är fantastiskt snygga allihop. Jag har sett tjejer utan kroppsfett, smala tjejer med stor stjärt och tjejer som är överhuvudtaget stora, men jag ser ingen större skillnad om jag ska vara ärlig. Jag menar, vi är alla tjejer, och vare sig vi vill vara snygga inför killar eller tjejer så vill vi allra helst vara snygga inför oss själva. Jag tycker att ni allihopa är pretty damn good looking, och det är många andra som tycker.
Det är bara ni själva kvar som ska tycka det.